Totalt beroende

Ofta får jag frågan (mest från greker);

"Hur i hela friden kom du på att du skulle flytta hit?" För dem framstår det som mer eller mindre vansinnigt att frivilligt lämna välutvecklade Stockholm, Sverige och bosätta sig på en ö som hör till en av de fattigaste delarna av den grekiska glesbygden. Bra fråga som jag tyvärr inte har något fullständigt svar på. Men en sak är säker. Tidigare hävdade jag bestämt att klimatet inte hade varit avgörande för mitt beslut, men nu vet jag bättre.

Så här såg det ut utanför mitt sovrumsfönster i morse när jag vaknade. Och jag kan numera villigt erkänna att jag förmodligen alltid har varit totalt beroende av att få min dagliga dos av strålande sol, blå, blå himmel och närheten till ett turkosblått hav. Inte så att solen skiner varje dag, hela året runt - men nästan.

Känslan som jag tidigare ofta hade i Stockholm under vintern av att någon hade kastat över mig en grå, stickig, yllefilt är definitivt frånvarande här. Och jag kan säga att den är iallafall något som jag inte saknar! Dags för...

Grekisk mat - näe...

Jag är matintresserad. Mycket intresserad tom. Jag bor i Grekland. Då skulle man kunna tänka sig att det här är en blogg som kommer att innehålla mycket grekisk mat. Men - näe.
Under många år envisades jag bestämt med att inte vilja resa till Grekland, trots flitigt resande kors och tvärs i Europa. Min motivering var att maten i Grekland var för dålig - det visste jag trots att jag aldrig hade varit här..

Så kom jag av en slump första gången till Grekland 1995. Och det var bara att konstatera att nej, maten är inte SÅ dålig, men det krävs en viss ansträngning om man vill äta och dricka riktigt bra. Man måste helt enkelt veta vart man ska ta vägen, på vilken restaurang man ska gå och hur och vad man ska beställa. En hel liten kunskap i sig! Det går enligt min mening inte att jämföra med tex hur det är i Italien där nästan varje "hål i väggen" erbjuder någon form av "value for money".

Det är bara att konstatera det komiska i situationen, tidigare var jag inte ens beredd att resa till Grekland och nu sitter jag här i en pytteliten by, på en liten ö, mitt i Grekland.

Inte så att jag aldrig lagar grekisk mat, men det känns på något sätt som det räcker med den mat vi äter ute och den mat som kommer från alla håll och kanter.

Kommer från alla håll och kanter?

Har ni någon gång varit i en liten grekisk by vid lunchtid, sådär kring ett-tiden? Inte det? Då vet ni inte att trafiken på minsta lilla bygata är tät. Tät med små grekiska tanter som bär på en liten folie-täckt tallrik med grekisk mat. De är på väg för att dela med sig. Till barnen, till sonhustrun (jag!), till grannen, till bästa väninnan osv. Här är det tradition att ha flera smårätter, mezedes, på menyn även till lunch och ju fler desto bättre. För att spara in på arbetsinsatsen och visa sin goda vilja så delar man med sig. Trevligt och praktiskt.

Trevligt, javisst! Men min grekiska matlagning blir lidande eftersom det oftast känns som om mitt behov av grekisk mat blir mättat mest varje dag och det är inte ens jag som har lagat maten.

Nåt litet grekiskt recept ska jag väl kunna peta in på bloggen, men förvänta er inga kvantiteter...

Grekland inifrån

Äntligen så finns den! Bloggen menar jag.

Ja, jag vet, den är inte speciellt vacker. Snarare extremt ful. Jag försöker trösta mig med att det brukar ju å andra sidan nyfödda ofta vara. Vi hoppas på att utseendet kommer att förbättra sig med tiden. De senaste dagarna har det låtit så här hemma hos mig..

Ringgg....

Någon: Hej, det är_. Vad gör du?
Jag: Vill helst skrika SLÅSS MED BLOGGER!!!!, men hejdar mig snabbt. Efter allt snack om "the Secret" har man ju insett att man måste ju försöka vara lite mer positiv, så jag säger i stället med ett försök till riktigt blid röst; Jag fiffar med bloggen.
Någon: Fortfarande! Är den inte klar snart?
Jag: Grrrrrrrrrrrr.........

Jag kommer ihåg när jag för drygt ett år sedan hittade Ilvas fina mat och fotoblogg på nätet av en slump. Vilken lycka! Trots att bloggandet hade varit stort i Sverige de senaste åren hade det inte riktigt nått fram till mig, vi är lite efter här i Grekland. Inte så lite heller, sisådär 50 år tillbaka i tiden brukar jag säga när jag är irriterad på något som inte fungerar.

Hursomhelst nu finns bloggen.

Tanken är att ge en bild av livet i Grekland inifrån, dvs. Grekland på riktigt.

Välkommen!